Since I know there is some non-swedish people who would like to read what I write in the blog I just want to tell u about the quite cool translator function Google´s got. Just go to the adress below and typ in the adress of this blog. Then translate from swedish to your language and you´ll be able to understand what i write. :) The translator atleast works pretty good with swedish to english. Of course there´s a lot of misstakes in the sentences, but atleast you´ll get the major parts of what i write about.

Here is the address: http://translate.google.com/translate_t?hl=en&sl=fi&tl=en#

Idag har varit en ganska slapp dag. Vi har ingen undervisning på fredagar och eftersom kurserna inte kommit igång så mycket än finns det inget att plugga på eller arbeta med. Tror de flesta i gänget tog chansen att sova riktigt länge.

På eftermiddagen åkte jag och Patrik iväg till ett shoppingområde som heter Dongdaemun. Vi hade aldrig varit där innan och förväntade oss "västerländsk shopping" typ Drottninggatan i Stockholm eller kanske Åhléns, men icke. Detta var mer av den koreanska sortens gallerior märkte vi. En typisk koreansk galleria, åtminstone de vi besökt hittils, är 6-8 våningar hög och våningarna är uppdelade på t.ex. herr, dam osv, på känt manér.

En stor skillnad är dock att våningarna sedan inte innehåller butiker eller är uppdelade på märken/stilar utan istället är det mer som en marknad eller mässa. Det är många små "bås" där man helt enkelt hyr en plats att sälja. Detta gör att det blir väldigt osorterat och väldigt trångt. För oss som mest ville fönstershoppa blev det lite påfrestande att alla mer eller mindre försökte få oss att köpa precis som på Hötorget i Stockholm. Kanske något mer diskret dock.

Dit åkte vi tunnelbana, men hemåt ägnade vi oss åt det enkla nöje vi upptäckt som är både enkelt, billigt och roligt. Nämligen att åka taxi. Startavgiften här är 1900 won, motsvarande 11,5 sek. Denna får man sedan åka för. En typisk resa brukar hamna på kanske 20 kr. Eftersom vi var en bit bort idag slutade resan på ungefär 30 kr, vilket får ses som ett rätt billigt nöje.




Dongdaemun: (Även downtown är det omöjligt att inte få in elkablar i bilderna, fler exempel kommer)

Här kommer första försöket med video i bloggen. Beklagar det faktum att man kan tro att jag drabbats av parkinsons, men det viktiga i klippet är musiken. Musik har vi varje morgon vi går till universitetet. Oftast är det lugna slingor i bakgrunden men idag var det lite mer fart. Och som ni ser är det vissa som håller på med gymnastik!

Skulle kunna ägna hela våren åt att berätta om fördelar och nackdelar med Sverige/Korea, inte så intressant kanske. Men en bra grej är att "International edition" på skolböcker är väldigt billig här i Korea. Köpte en bok igår som heter "International Business - Environments and Operations", pris på Adlibris i Sverige är 563 kr, priset i bokhandeln här 260 kr. För samma bok!! En positiv bieffekt är också att man får böckerna inplastade!

En klar nackdel är dock att man tvingas äta kryddad salldskål till frukost, lunch och middag...om man skulle följa den koreanska traditionen. Här är det nämligen ingen större skillnad mellan de tre. Däremot, beach 2009 gillar asian kitchen! (Mor och far, som också läser detta inlägg, kommer möta en något mer tanig Henrik i månadsskiftet april/maj när de kommer och hälsar på.)

En av de kurser vi läser heter International business. Den handlar i princip om att göra internationella affärer och vad det är som gör att landsöverskridande affärer ökar så mkt, samt vilka möjligheter/barriärer som finns. Det ska vi inte gå in på i det här inlägget, däremot fick vi också en mindre lektion i geografi av en av de koreanska studenterna.

Bakgrunden är att läraren berättade om olika länder och deras handel med andra, och gav ett antal exempel. Efter ett utlägg om Nordkoreas handel med andra räcker en av de koreanska studenterna frågande upp handen och säger:          " - Men Nordkorea är ju inget land!!" Läraren, som är Dr. Hemmert från Tyskland, blir lite ställd och svarar kort " - För de allra flesta i världen är Nordkorea ett land."

Tydligen så erkänner inte Sydkorea Nordkorea och denna unga student hade köpt det så till den milda grad att lärarens påstående således var helt felaktigt. Nordkorea är inget land! Så det så.

Idag var det dags för andra dagen i skolan. Allt var som vilken annan skoldag som helst fram till klockan 14.00 i klassrum 108A. Väl där var det som att förflyttas tillbaka till 1988 och första dagen i grundskolan, med den skillnaden att vi idag inte förstod vad läraren sa. Det var lite som att bli bebis igen och höra en massa läten som man inte förstod och vinkande händer som försökte illustrera vad som skulle komma att ske. Inte för att jag minns hur det var på den tiden, dock, men ni förstår. Koreanska, lektion nummer 1. Läraren är begränsad duktig på engelska.

Eftersom böckerna var slut i bokhandeln hade hon lyckligtvis kopierat upp första sidorna. Steg 1, 10 vokaler. Vokalerna låter ungefär såhär: a, ja, åa, jaå, o, jåa, ou, you, iii och slutligen i. De skrivs på följande vis:



Efter att vi läst upp dem tillsammans med läraren ca 10 ggr var det så dags att läsa på egen hand inför resten av klassen. Jag klarade mig ganska bra fram till den som är längst ned till vänster, men efter att jag insett att den låter precis som hur en mkt dryg Lidingöbo skulle beskriva vart papegojan befinner sig i förhållande till buren så gick allt mkt bättre.

Lektionen avslutades med att alla skulle skriva tecknen på tavlan när läraren "ljöd" dem. Det var ganska blandad framgång och man kunde tydligt se att asiaterna hade ett visst försprång i denna lek. Imorgon är det dags att lära sig konsonanterna och på torsdag ska vi skriva vår första dikt. Not.



Målet med kursen är att få ett språk som räcker till enklare kommunikation. Tydligen säger de som vet att koreanska alfabetet i viss mån är "smartare" än det vi normalt använder och om man bara kommer ihåg tecknen och hur de låter så kan man väldigt enkelt läsa ord och meningar. Sen gäller det att förstå vad ljuden betyder...men det är en annan lektion.

Det här med mat är ett eget kapitel i det här landet. Kanske till och med en egen bok. Ni har ju t.ex. läst episoden om "hot pot". En detalj här nere är att det såklart äts med pinnar. Har träffat kniven och gaffeln en gång sen jag kom ner, men annars är skeden det enda som känns bekant.

Bra pinnar är gjorda av plast. De har ett ganska högt friktionstal och är ofta ganska kantiga. Detta är dock bara "bra pinnar" ur svenskt perspektiv eftersom det tydligen är metallpinnar som gäller. Det är lite som att äta mat med två virkpinnar eller nåt.

En positiv bieffekt av pinnarna är att man äter sakta, vilket tydlgen ska vara nyttigt. Dessutom får man bra handträning, så handstärkarna behöver man inte träna med på gymmet. En klar nackdel dock är när maten består av långa nudlar. Vi pratar så långa som rubriken antyder. Då blir det problem.

Lösningen är att man drar upp bit för bit och placerar i skeden. Det viktiga här är dock att se till att "tyngdpunkten" hålls i skeden och inte i tallriken, för då liksom rinner det tillbaka till tallriken. Det är inte helt lätt kan man säga. Iakttog vår koreanska "buddy" Guireee idag och även hon hade vissa bekymmer med nudlarna, trots snart 21 års erfarenhet.

Henrik däremot, han har väldigt bra och förutseende vänner i form av Sophie och Mathias. Av dessa två fick jag följande avskedspresent:



Tack så mycket!

(Tyvärr måste jag erkänna att bilden är väldigt arrangerad. Men det blev ett bra inlägg!)

/Henrik

Första gången vi möttes började mitt hjärta bulta. Min andning blev gradvis starkare och mitt ansikte fick en rödaktig ton. Det kanske inte osade kärlek på direkten, men någon form av "connection" fanns.

Vi har träffats dagligen den senaste veckan och för varje gång har jag börjat störa mig mer och mer på vissa av dina sidor. Du känns lite motlut. Känslorna har bleknat med tiden. Dagarna har gjort att hjärtat inte längre bultar lika hårt och andningen är lättare. Idag träffade jag någon ny, och jag måste härmed göra slut.

Jag är ledsen att det skulle behöva bli såhär. Det var nånting på gång, det kände jag, men det klickade inte riktigt från min sida. Idag mötte jag någon som det kan bli en längre relation med, på helt andra villkor. Inte lika krävande. Luktar godare. Mindre krav på motprestation. Återigen, jag är ledsen, men du är brädad. Min nya kärlek heter Skolbuss.

Som jag antydde i tidigare inlägg förtjänade hot pot ett eget inlägg. Scenariot var följande:

10 hungriga killar som visa av tidigare kvällars erfarenhet beslutade att "idag tar vi första bästa som ser koreanskt ut". Detta eftersom det normalt sett tar väldigt lång tid att bestämma vart vi ska äta samt att vi alltid hamnar på något utomkoreanskt, som t.ex. McDonalds.

Glada i hågen gick vi ned för backen (som också kommer få ett eget inlägg) och tog in på första bästa ställe på höger sida vägen. Människor satt i skräddarställning och åt ut kokande grytor. Vid första anblick såg det relativt ätbart ut. Kokande grönsaker typ.

Fortfarande fyllda av tillförsikt inför kvällens middag:



Efter att vi satt oss ned och insett att det inte fanns annat än koreanska menyer så försökte vi peka oss fram till att få vad bordsgrannarna åt. Stora skålar placerades över brännarna som var inbyggda i bordet och allt verkade "so far so good". När temperaturen nått kokpunkten kom damen i restaurangen fram och rörde om i grytan.

Sedärja. Lite ben, någon?



Som gubben i lådan, duvan i hatten eller spöket bakom trädet dök en ryggrad från en gris fram under sallad och glasnudlar. Kött fanns i små mängder längs kotorna. Vissa var lite tuffare än jag och tog en och annan tugga från köttet, men för egen del letade jag fram en potatis, lite majs och ett par skedar "sky".

Nästa anhalt blev: McDonalds. Igår igen.

/Henrik

Snart var det exakt en vecka sedan vi lämnade Stockholm. Vi betyder Henrik och Patrik. Checkade ut från Anglais och åkte mot Arlanda. Känslan i kroppen var mildare än jag förväntat mig, även om det någonstans i bakgrunden fanns viss anspänning. Efter att sagt hejdå till Patriks familj gick vi in i taxfree och köpte 3*250g Marabou.

Den obligatoriska bilden från planet. Solnedgång över Ryssland.



Flygresan gick smärtfritt. Första tecknet på att vår destination var Korea fick vi efter att vi lämnat V.I.P loungen i Frankfurt och ställde oss i kön för att gå ombord på planet. Av ca 340 resenärer var kanske 10 av utomasiatiskt ursprung. Maten förvandlades också till asian-tounch nånstans efter att vi passerat Uralbergen.

Väl på plats fyllde vi i obligatoriska papper om att vi inte tog in vapen, droger och främmande vegetabiliska ting. För säkerhets skull åt Patrik upp den clementin han hade i fickan sedan Franfurt och dumpade skalet. Vi träffade också Felicia som är från Tyskland och som också ska plugga vid KUBS. (länk) Hon kände igen oss p.g.a. att vi alla hade samma röda informationsmappar från universitetet.



Taxiresan mot och genom staden tog drygt en timma och efter att chauffören frågat efter vägen några gånger kom vi så fram till CJ International House, som kommer vara vår hemvist under kommande fyra månader. Huset kan beskrivas som ett hotell med relativt många stjärnor på alla gemensamma utrymmen och normal svensk standard på rummen. Allt är skinande blankt i såväl källare som hissar. Receptionen är alltid bemannad. Pojkar åker i en hiss och flickor i en annan. Att vistas på fel våning innebär obedelbar uppsägning och "no refund" på den förbetalda hyran. (vilket är förbetalt för 4 månader) För att säkerställa detta finns oerhört många övervakningskameror, tillräckligt många för att reta både socialister och liberalister. För vår egen del bryr vi oss inte.

Fler inlägg om veckans äventyr och bravader kommer. Som sammanfattning kan sägas att de tar hand om oss på bästa sätt. Det är bara att "flyta med" så löser sig allt. Skolan har mycket pengar och skulle säkert kunna finansiera Stockholms universitet som dotterbolag utan problem. Det buddy-program vi deltar i ser till att vi kommer till rätt platser, fyller i rätt papper och tar med oss på shoppingrundor i stan.

Besök med buddy-program på Korea Folk Museum:



Såhär ser huvudgatan ut några hundra meter från vårt hus:



Stadsvandring i Seoul. Philipp från Tyskland testar att kasta snurran som försäljaren vill att han ska köpa.



Hot pot. Kring detta kommer ett eget inlägg senare. Minen försöker illustrera hur det smakade och anledningen till att Guillaume ser så nöjd ut är att han redan ätit annan mat den här kvällen. Nästa anhalt blev McDonalds.



Nu ska vi gå ned till tvättstugan. Fler inlägg kommer snart!

/Henrik