Nu sitter jag här vid gaten och väntar på att få åka mot Europa igen. Resan påbörjade vi igår klockan 15 "Balinesisk" tid, vilket är 21h sedan... Först åkte vi båt i ungefär 1.5h (den hade 3x300hk den här gången) sen bil 2h och sen en massa väntan. Flighten från Denpasar till Seoul gick ganska bra, frånsett att jag inte kunde sova över huvud taget. Är med andra ord ganska trött nu. Dessutom hade vi ett par barn i närheten som var allt annat än lugna stundtals. Barn på flyg borde mer eller mindre förbjudas...samma på tåg.

Sitter här på ett ställe bredvid våra bungalows och de har äntligen fått fart på sitt trådlösa internet. Vera ligger på stranden men jag har sökt tillfälligt skydd i skuggan med ett glas Cola light. Nyss bokade vi hemresan. Fredag vid 15 lämnar vi här och tar en snabb båt tillbaka till huvudön. De har 3x300 "hästar", så den är rätt kraftfull. Transfer till flyget ingår. Tyvärr blir det en del väntan innan det är dags att gå ombord på flyget, men de vill inte köra båtarna i mörkret, vilket jag förstår.

Befinner mig pa Gilis nu som ni vet. Allt ar perfekt, till och med internet som ar lagom segt for att man ska halla sig borta sa mkt som mojligt. Ar blot i haret nu efter snorkling, sa det gar med andra ord ingen nod pa oss. Vi lamnar on pa fredag eftermiddag och knappt tva dygn senare ar jag tillbaka i Sverige.

Om ork finnes kommer bilder senare i veckan, aven om jag ar tveksam till att bilder gor detta rattvisa.

Nu ar vi framme pa Bali. Resorten har tva datorer med internet, men troligen har de lanat min van Fredriks gamla 2400 bauds modem (Alster), for det ar extremt langsamt. Det ar dock bra sa jag slipper sitta vid datorn hela tiden. Man kan ju lugnt saga att vi kommit till paradiset. Stallet vi bor pa ar som en oas, man slipper till och med hora skrikande barn pa stranden. Vi har inte gjort manga knop idag, bara last och atit lite. Jag laser 'The undercover economist', lite fantasilost av en ekonomistudent kanske, men valdigt intressant. Rekommenderas! (Tack Sofie for boken)

Imorgon aker vi till Gilis, troligen med bat, annars flyg. Snabba baten tar 2 timmar och en normal tar uppat 8, sa det ar en bit bort. Tydligen ar Gilis annu narmre paradiset, och var Bungalow ligger pa stranden. Det gar ingen nod pa mig.

Nu sitter vi här på flygplatsen och ska snart gå ombord på flyget till Denpasar. Har varit en smått stressig dag med att packa det sista, checka ut, äta lunch och slutligen åka mot flyget. Eftersom vi var några fler som åkte samtidigt mot flyget och de andra hade bråttom fick vi i all hast ta en minibuss istället för flygbuss. Väl framme och i incheckningen visade det sig att vår tyske väns pass hade lite för kort "hållbarhet" så just nu är det bara jag och Vera som sitter här. Vilken cirkus. Fortsättning följer i detta ärende.

Nu har jag äntligen sommarlov. Igår klockan 16.30 var den här terminen över för gott. Nu återstår bara att packa ihop här och resa vidare. Det känns lite märkligt att helt byta miljö. 

Så har den då kommit, sista veckan här i Korea. Med den har också halsont anlänt, men det gäller bara att härda ut två dagar till så är allt över sen. Idag klockan 15.30 skriver jag första tentan, det är om drygt 3h. Kan inte påstå att jag känner någon större oro inför den, det kommer inte vara några problem. 

Idag känns det riktigt svenskt här i Korea. Vinden blåser sådär som den gör vissa svenska sommardagar, lagom mycket för att man ska kunna promenera uppför vår helvetesbacke här utan att samtidigt behöva traska i floden av sin egen svett. Känslan av att åka hem är främst god, även om det kommer bli lite märkligt. Mest konstigt kommer det kännas att de personer som varit runt mig i ca 125 dagar helt plötsligt försvinner. Vissa för alltid. Jag tänker inte bli djup och poetisk kring det, men visst är det vissa man kommer sakna.

Det här med att blogga går ju som ni märker lite upp och ned i min familj. Mycket kanske beroende på att det bara är jag som har hand om hushållet och att det helt enkelt blir allt för lite tid och ork kvar till att blogga. Det skulle underlätta om någon kunde hjälpa mig med vissa sysslor som till exempel att förbereda presentationer, läsa case och att ta sovmorgon. Man hinner helt enkelt inte allt.

Om två veckor sitter jag i gaten på Incheon och väntar på att kliva ombord på ett plan som ska flyga oss hit:

Nedan ser ni mitt favoritfika som jag just köpte. Klockan är 10.35 här och jag ska försöka härda ut resten av dagen. Det är presentationer i alla kurser så jag sitter bara och lyssnar. Den här veckan kommer jag totalt att lyssna på 17 (!) presentationer...snark!

Tisdagar och torsdagar börjar jag tidigt. Det innebär uppstigning klockan 07.55, vilket kanske inte är så tidigt om man har någon läggning att plåga sig själv. Jag har inte det och för mig är det väldigt tidigt. Däremot är det inte sent att som igår pilla med power point klockan 01.30... Alla är vi olika.

Just nu sitter jag och pustar ut en aning efter dagens presentation. Vårt företag var Korean Air vilket är det största flygbolaget i Korea. Vi analyserade deras marknad och koncentrerade oss på hur de ska kunna utöka mängden europeiska passagerare, eftersom de i dagsläget mest flyger koreaner fram och tillbaka från Europa, och den marknaden är ganska mättad.

Såhär såg det ut när jag och Philipp betalade biljetterna till Bali idag. Synd bara att pengarna inte är värda nånting...

Hur man än vrider och vänder på det börjar tiden här i Korea lida mot sitt slut. Om mindre än en månad är jag på Bali, och om ännu mindre tid än så har jag skrivit mina sista tentor. Faktum är att de kanske är klara redan om tre veckor. Jag tror ni förstår att jag räknar ned.

Jaha, då var man i centrum av världsnyheterna igen. Jag befinner mig ungefär 60 kilometer från gränsen mot nord och om en raket flyger med ca mach 3 eller nåt så borde den vara här på ett par minuter. Men varför oroa sig? Jag sitter mest och jobbar med presentationerna för veckan, det är tillräckligt fullt upp. Dessutom vore det väl rätt osmart att spränga här med tanke på att tryckvågen förmodligen kommer föra med sig en del radioaktivitet in på den nordkoreanska sidan.

Idag har vi som sagt varit på muren. Guiden hämtade oss prick klockan 8 och vi åkte till den plats som Yongle, en av mingdynastins kejsare, ligger begravd vid. Det var ganska intressant men tyvärr fick man inte gå ned i det underjordiska rum där själva graven var eftersom det enligt guiden skulle förstöra silket i kläderna som fanns där om man öppnade upp allt. Vet inte om det stämmer.

Klockan är nu 22 här i Kina och vi har varit på plats i exakt 12 timmar. Under den tiden har vi hunnit med att se förbjudna staden, "Silk market", Himmelska fridens torg, OS-byn och fågelboet, samt en hel del annat. Vi har åkt taxi åtta gånger, vilket inte är en överdrift utan den faktiska siffran. Frånsett resan på 1.5h till flygplatsen i Seoul har resorna legat på sisådär 20 kr.

Det känns lite märkligt att vi endast några timmar efter att ha lämnat Seoul nu sitter på hotellet i Peking. Lite närmre än den känsla man fick när man var liten och om man "borrar genom jorden kommer man till Kina". Hotellet ligger ett par kvarter från Förbjudna staden och ungefär lika nära "Silk market". På kartan vi fick så är ven alla Mc Donalds utmärkta, så vi ska nog kunna få i oss mat också, inga föräldrar behöver vara oroliga. 

Sådär, då sitter man på flygplatsen igen. Taxiresan hit gick extremt fort idag så vi fick nästan en timme mer tid än planerat. Men det är väl bättre än en timme för lite. Boarding är om knappt 50 minuter. Killen i incheckningen sa "Hejdå" till oss, han hade varit i Sverige fyra gånger kom det fram. Det var lite oväntat.