Veckorna går
Egentligen ogillar jag ordet blogga. Det finns liksom ingen substans och känns som att göra slang till ett eget ord. Kanske inget fel i sig, men känns ändå inte helt okej. Hursomhelst så går bloggandet lite upp och ned. Den här veckan har bristen på inlägg inte berott på tid, snarare engagemang. Eller kanske snarare brist på spännande händelser. Den dåliga mage jag drabbats av senaste dagarna är det väl endast jag och möjligen släktingar i rakt uppstigande led som har något intresse i.
I veckan gjorde jag en liten kalkyl av hur många dagar som gått och hur många som är kvar. 67/50, där sen senare står för antalet dagar kvar. Tiden går fort, det kan man lugnt säga. Nästa vecka får jag besök från mina föräldrar. När de åker hem är det mindre än 40 dagar kvar till hemresa. Jag skulle ljuga om jag sa att jag hade hemlängtan, trots allt skiljer inte så mycket mot när jag bor i Stockholm. Då, precis som nu, sker den mesta kommunikationen med Karlstad via internet.
Det jag saknar mest är materiella ting, främst de man kan äta. En svensk fläskfilé i all ära, men jag tror faktiskt jag saknar Marabou mer än så. Hushållsost kommer också ganska högt på en lista som toppas av en påse smågodis dominerad av cocostoppar. Så enkel är jag. Jag hade ljugit om jag sa att jag saknade svensk kultur, Mona Sahlin eller jantelagen.
I skrivande stund är klockan 19 ungefär och det är lite av helgkänsla här. Inga föreläsningar på fredagar. Smolk i bägaren är dock det faktum att ett antal rapporter och presentationer ligger i pipline och att jag inte riktigt känner att vi har fullt grepp om allt. Han som satt i badkaret med samma magproblem som mig sa nåt bra, som dock inte lämpar sig i tryck. I Värmland säger vi mest "Det ordner sig och ordner det sig inte så kvitter de".
Smal som en vinthund? Eller kanske som en korean?
Ja idag nådde jag ännu en milstolpe, närmare bestämt ett hål mindre i mitt skärp. Vet inte om det var riktigt nödvändigt, men åtminstone blir jag ju inte tjockare här borta! Enda fördelen vore om man kunde få lägga ihop kroppsvikten med incheckat bagage, för att på så vis låta lättviktiga personer ta mer bagage, eftersom de överviktiga ändå kostar så mycket flygbränsle. Mitt problem är nämligen att jag har säkert 30 kilo jag vill flyga till Sverige, men Lufthansa tillåter inte mer än 20.
När jag ringde till Lufthansa och frågade "Vad kostar det att checka in en extra väska?" fick jag till svar "Det kostar 30 Euro per kilo." När jag försökte förklara att "Jag menar alltså en hel väska till!" sa hon lugnt att "Det går inte, du får betala per kilo." Så kan det gå!
Bangkok
Frånvaron här i bloggen har som bekant berott på att jag är i Thailand. De första dagarna spenderade vi i Mae Phim, ca 25 mil söder om Bangkok. Mae Phim är en rätt sömning fiskeby och mer eller mindre så långt från turister som man kan komma vid den här tiden på året i Thailand. (lågsäsong) Stranden kändes oändligt lång och det var väldigt få människor. Havet höll ungefär 35 grader, så det fanns ingen anledning att klaga.
Efter att vi de första dagarna bara tagit det lugnt har vi växlat upp lite nu och befinner oss i Bangkok. Igår var vi på spelning med Tiesto och för dom som inte vet vem han är så är så rekommenderar jag Google eller Wikipedia. Att vara på hans spelning i Bangkok, på taket 20 våningar upp, kändes väldigt annorlunda mot att befinna sig i Seoul och plugga.
Idag har vi ägnat oss åt shopping från klockan 11 och framåt. Första anhalt var ett shoppingkomplex med mer än 1500 butiker... Det tog sin lilla tid kan man säga, trots att vi bara gick över delar av ett par av våningarna. Sen gick vi vidare till nästa shoppingkomplex där man kunde finna butiker från alla större designers och längt upp en megabiograf med allt från Imax till 3D och mindre salonger med massagestolar och egen butler. Tyvärr gick inte filmen vi ville se just nu, men det kanske vi tar imorgon istället.
Lugnande besked till alla föräldrar, morföräldrar och övriga anhöriga!
Personalen korrigerade sig precis i detta nu... De adderade ett "p" till reparation. Genast känns det mycket mindre spännande!
Föresten...igen...
Dom ropade just ut i högtalarna att vårt plan är lite försenat, "due to reparation". Vet inte hur det ska tolkas riktigt...men men.
Föresten...
...finns det nåt som INTE är liveblogg?
Liveblogg från flygplatsen
Den här flygplatsen har blivit vald till årets flygplats några år i rad tydligen. Oklart vilken organisation som står för utmärkelsen, men det spelar ingen större roll. Utbudet av shopping är enormt och när jag köpte ett par solglasögon nyligen hade jag nio (9) personer som hjälpte mig. Kan vi anta att lönekostnaden är låg, eller borde jag snarare förstå varför glasögonen var dyra?
Fritt internet finns det också, något jag inte lyckats få någon gång på Arlanda än så länge. Kanske är jag helt enkelt inte nog VIP. Hur som helst reser vi lätt till Bangkok, inget incheckad bagage, vilket känns lite rekord eftersom jag t.ex. var den ende som hade med mig stor resväska på seglingen i Kroatien härom året, vilket jag blev lätt hånad för en längre tid. Men men, det finns många passande klyschor att placera efter den meningen...
Patrik ser lite kinkig ut på bilden här, men det var mest för att han inte han sminka sig innan. Själv har jag kört den koreanska stilen en längre tid, d.v.s. försöka sminka mig lite blek. Önskar det sistnämnda stämde, men förhoppningsvis är jag lite mer solbränd på kommande bilder.
Lokal bilkultur
Sverige har ju sin bilkultur med Volvo och Saab. Gärna kombi såklart. I Norrland är man cool om man har tre extraljus och renfångare, och i södra Sverige är det häftigt med lite större hjul. I Kil är man inte längre häftig om man kör Volvo eller Saab, där hägrar numera Mercedes, helst nittiotalare, även om bilar från den här sidan millennieskiftet också är okej. Typiska attribut är tonade rutor och rejält basdunk. Gärna också tillräckligt sänkt, så pass mycket att det skrapar lite när man åker över farthindren utanför pizzeria "Snabbtugget" i ena änden av storgatan, och lokala haket i den andra.
Här i Korea finns självklart också bilkultur. Någon enheltig märkestillhörighet är svår att finna, också helt typiska attribut. Det finns allt från hyfsat stora fälgar till tonade rutor och chiptrim. Bilden nedan är tagen utanför lokala "The Coffe Bean and the Tea Leaf", vilket är som en överprissatt version av Starbucks. Bilen har alla typiska delar som bör finnas på en koreansk raggarbil, inklusive chiptrim från den i sammanhanget exotiska tillverkaren BSR. Tilläggas bör att detta är blott en av på en hand räkningsbara Saab (ar?) jag sett i detta land.
Halvtidsvila
Att tid kan gå fort eller långsamt, det kan vi nog vara ganska överens om. Till och med Einstein håller med om detta, även om det är på helt andra grunder än vad vi vanliga dödliga normalt sett pratar om. Tiden här i Korea tycks på nåt vis gå lite fortare än den brukar göra i livet, kanske mest på att det mesta är nytt och att det hela tiden är fullt upp. Måndag blir tisdag, tisdag blir halva veckan har gått, och sen är det snart helg.
För 8 veckor sedan var vi på väg mot Arlanda. Eller rättare sagt så hade vi nog checkat in redan. Sen dess har mycket hänt. Vid en ögonblickstanke känns det bara som tiden gått fort, men vid djupare eftertanke inser man att det är mycket vatten som hunnit rinna under broarna vid Han-floden.
Oavsett så börjar vi närma oss halvtid. Den första halvan av kurserna är avklarade, hälften av presentationerna och hälften av det mesta. På tisdag är det tenta och det avslutar på något vis första delen av terminen. Efter tentan åker jag och Patrik hem och packar, för att sen åka mot flygplatsen. Destination Bangkok.
Kulturnissar kan väl säkert hävda att det är lite väl svennigt att åka till Bangkok när man har hela Asien inom en radie på 300 liter flygtotogen, men Patrik har en kompis som befinner sig där och ingen av oss har heller åkt dit innan, så valet var enkelt. Rent spontant kan man för övrigt tro/tycka att Bangkok ligger nära, men flygtiden är faktiskt ungefär samma som från Sverige till Gran Canaria. Dock är det reguljärflyg och jag hoppas det blir färre personer som packat handbagaget i plastpåse.
Praktik före teori
Så, vad är det nu övre bilden föreställer? Jo, en pappmugg! De finns överallt. Rent spontant kan man ju undra vad som är fördelen med att dricka ur något som ser ut sådär. Men om man istället tänker på hur man skulle transportera 10 000 svenska pappmuggar jämfört med 10 000 koreanska så förstår man lite bättre.
Lugnet inför stormen
I skrivande stund har jag just genomfört sista presentationen för den här gången. Den fjärde inom loppet av en dryg vecka. Det kanske kan tyckas som en lätt uppgift att bara förbereda totalt mellan 60-80 minuter presentationer, och så är naturligtvis fallet. Jag skulle utan vidare kunna presentera mycket mer än så, men det är inte det som är haken.
Det som tar tid är själva insamlandet av information, och att paketera den på ett intressant sätt. Utan vidare kan jag säga att vi "utomasiater" generellt är överlägsna koreanerna på informationsinsamlandet och att "tänka utanför boxen", men den som sett koreanska studenters power-points inser att det tar mycket tid att matcha deras nivå rent visuellt.
Som icke-asiat kan jag tycka att innehållet är viktigare ur ett utbildningsperspektiv, snarare än förpackningen. Men samtidigt går det inte att komma ifrån att välförpackad information är lättare att sälja. Se t.ex. på vänsterpartiet, hur skulle de annars få röster? Oavsett så har jag lärt mig mycket de senaste veckorna och utan tvekan har svensk undervisning mycket att lära, åtminstone vad gäller den som riktas mot oss blivande ekonomer.
Allt är självklart en fråga om resurser. Här kostar det pengar att plugga och skolan tar även in mycket näringslivspengar. Den svenska modellen med "gratis" utbildning har givetvis sina fördelar, men ur ett rent elitperspektiv innebär ökade resurser ökad kvalité, det är en ekvation man inte ens behöver matte A för att lösa. Däremot kan man säkert med hjälp av kursen sociologi 3 bevisa motsatsen.
Nedan försöker jag förklara för mina kurskamrater varför norskarna har klätt ut sig så mycket, men det är ju trots allt sjuttonde maj! En intressant skillnad mot att genomföra motsvarande presentation i Sverige är att här måste man börja med att faktiskt förklara vart landet ligger samt vissa bakgrundsfakta, eftersom väldigt få faktiskt vet något om våra länder i norra europa. Men alla vet att det är kallt och att Zlatan kommer härifrån. Och Ikea såklart.
Nytt rekord...
Här i Seoul är klockan nu lite efter 2 på natten. Dagen började med plugg och har precis avslutats på samma tema. Mängden tid nedlagd på skola är oändligt mycket högre här än i Stockholm. Jag säger inte att jag lär mig så mycket mer här, men däremot andra saker och på ett helt annat sätt. Det tar helt enkelt mycket tid. Idag summerar vi pluggtiden till ca 12h effektiv tid. (16h innefektiv tid)
Om 5h är det dags att stiga upp och genomföra sista presentationen för den här omgången. Sen är det några dagar fram till en tenta och några timmar senare sitter vi förhoppningsvis på planet till Thailand. Biljetterna är köpta och så länge inte Thai slutar flyga till Bangkok kommer vi åka, trots upplopp och annat. Lite spänning har väl inte skadat?
I övrigt så är jag helt slut i hjärnan. Kanske blev inlägget helt intetsägande. Jag tar inget ansvar för det nu. I natt.
Apropå ingenting
Ett av de stora nöjena med att blogga är kommentarerna man får. Dels kommentarer från vänner som skriver, men kanske är det mest roande att få kommentarer från helt utomstående personer som av olika anledningar kommer in på bloggen. Dessa personer verkar oftast bara läsa något enstaka inlägg och hakar upp sig mer än nödvändigt.
Eftersom jag ibland inte riktigt förstår kommentarerna publicerar jag dem inte, vilket kanske är lite fegt. Men det är oavsett väldigt roande. T.ex. har jag senaste veckorna fått kommentarer om att jag tänker för stereotypt, att läsaren över huvud taget inte förstår syftet med bloggen, samt att jag borde ge människor en chans. (apropå indierna)
Den som följt bloggen har nog insett att man inte ska vara bokstavstroende när man läser. Sällan är jag helt seriös och att tolka allt "ord för ord" är inte särskilt vettigt. Över huvud taget är det ju vad som skiljer intelligenta varelser från deras motsatser, d.v.s. att förstå större sammanhang och att tolka saker, inte endast läsa. Mina läsare verkar i huvudsak göra just detta, men vissa anonyma engångsläsare går igång så till den milda grad att de skriver längre kommentarer än jag skriver inlägg.
Rent nöjesmässigt borde jag börja skriva lite om vänsterpolitik, feminism och homosexuellas rätt till adoption. Jag är helt säker på att jag skulle få många underhållande kommentarer. Men eftersom inget av ovanstående ämnen roar mig nämnvärt kommer jag nog hålla mig till lite enklare betraktelser av min verklighet är i Seoul även framledes. En och annan underhållande kommentar trillar ju ändå som sagt in.
Klippning
Här i Seoul har det i veckan varit ordentligt varmt. I solen över 30 grader. Från att vi klagat på att vi inte pluggade i Malaysia istället går vi nu runt och svettas i kostym, p.g.a. alla presentationer.
Veckan har förutom skola också bjudit på den stora världshändelsen att jag tvingats klippa mig. Det var med mycket vånda och med rader av sömnlösa nätter som jag slutligen satt där i stolen. Jag hade tagit med mig en översättare vid namn Kay, som vid sidan av detta också gillar svenska modemärken som Acne och Filippa K, så jag försökte således motverka alla felkällor som kan uppstå när man pratar olika språk samt att jag måste gå till skolan även de kommande två veckorna.
Väl uppe i stolen klippte han ungefär som svenska frisörer, med den skillnaden att han likt asiater i pingis höll saxen bakvänt. Dessutom gjorde han till och från någon typ av fakirkast, liknande en bartender som försöker få telefonnummer av tjejer genom att kasta flaskorna upp och ned.
Klippningen förflöt som väntat relativt smärtfritt. Han hade först inte tänkt raka av nackhåren, vilket jag upptäckte i sista stund. Utan denna upptäckt hade jag gått runt utan vetskapen om att min nacke skvallrade om att jag hade en ryamatta innanför skjortan. Hår på bröstet har jag hört att vissa gillar, men ryamatta på ryggen verkar ha motsatt effekt.
På klassiskt modebloggarmanér ger jag er också dagens outfit.
Tröja - Korea University
Byxor - Adidas
Kalsonger - H&M
Strumpor - H&M
Skor - Hugo Boss
Frisyr - Naturell
Skäggstubb - 32h
Knäskålar - felmonterade
Hej kära läsare...
Hej kära läsare!
Det här med att skriva är inte alltid så lätt. Den senaste veckan har jag skrivit massor, dock inte särskilt mkt blogg. Under senaste niodagarsperioden har jag spenderat mer tid på universitetet än jag gör under en normal månad i Stockholm. Jag har inte gått hem före 22 någon dag, och mot bakgrund att jag alltid varit i skolan klockan 9 på morgonen tror jag att man kan säga att mängden pluggtid är relativt godkänd.
Nu är åtminstone första presentationen avklarad. Den hade jag imorse i kursen "World economy & Business" och syftade till att väcka intresse hos potentiella koreanska investerare (mina medstudenter). Vårt arbete handlade om Turkiet och jag tror vi lyckades få det relativt intressant. Själva presentationen fick vi riktigt bra kommentarer på från de som lyssnade så det var ju roligt. Min koreanske "kollega" presenterade mig som Jude Law vilket drog ner en del skratt, och beundrande blickar från tjejerna. (?) Visst, han är väl relativt snygg, men börjar han inte få lite högt hårfäste?
Man ska alltid ha kostym när man presenterar på KUBS.
Veckans stora händelse var dock annars lördagens besök i Nordkorea. Jag kanske inte kan skryta om att jag var särskilt långt inne i landet, men 4 meter är åtminstone fler än 3.
Besöket som sådant var annordnat av svenska militärobservatörer på plats, tillsammans med svenska ambassaden. Syftet var att uppmärksamma "Arbor day", som väl enklast kan översättas som att man firar att det börjar blomma i träden. Svenska ambassadören planterade ett träd, liksom en svensk general och hans schweiziske (hur det nu stavas) kollega av motsvarande rang.
Jo jag vet att det är lite töntigt. Men åtminstone borde det ge fler cred än bilderna ihop med vakterna på slottet i Sthlm.
Mest spännande var dock själva besöket uppe på gränsen. Som kanske många vet är gränsen mellan nord- och sydkorea en av världens mest militäriserade (militariserade?) så det var inte oväntat att vi hade amerikanska militärer som eskorter under dagen. Mest surrealistiskt var när vi stod 4 meter från gränsen till Nordkorea och deras militärer stod på andra sidan och tittade på oss genom kikare. Mest roligt känns att vi nu finns på bild i nordkoreanska arkiv för de kommande 100 åren.
Ser ni nordkoreanen?
Seriösast
Alla goda ting är tre sägs det. Seriös, seriösare, seriösast. Nu ska jag sluta med dessa inlägg. Märk väl dock att klockan är 22.40 här och att jag fortfarande är på universitetet. Märk väl också att det är fullt av koreaner här. Men men, arbetena går framåt åtminstone. Om en vecka eller så börjar det bli lite lugnare.
Igår var vi på fotboll och såg nordkoreaner för första gången. De såg ut ungefär som sydkoreaner kan man säga. Enligt sydkoreanerna i en av mina kurser ska dock nordkoreaner vara lite kortare till växten, vilket enligt dessa källor beror på matbrist. Jag tänker inte engagera mig i frågan.
Matchen som sådan var ganska kass, motsvarande Örgryte-Trelleborg i Svenska cupen. Nordkorea hade en boll som likt en missil (ledsen men jag kunde inte hålla mig) letade sig mot nedre vänstra stolproten, men målvakten räddade den i sista sekund. Istället avgjorde Sydkorea med 4 minuter kvar.
(här skulle nordkoreanerna stått men eftersom vi inte kunde tyda biljetterna ang. vart vi skulle sitta så satt vi här)
Roligast var att vi på slutet "mutade" oss in på området där sydkoreas klack (eller i det här fallet hade man kunnat säga "klacken" eftersom det per definition är den "enda klacken" med tanke på att nordkoreanerna inte kunde utnyttja sina biljetter) där det var extremt bra stämning! Vi hade självklart köpt röda tröjor dagen till ära.
