Ok, nu är klockan 22 och koreanerna får vinna den här fajten. Det är ÄNNU FLER här nu! Tydligen var de inne på lektion förut...

Eftersom det inte händer så ofta att jag är i skolan vid den här tiden så tar jag tillfället i akt att skryta lite även idag. Klockan är lite efter 21.00. Till och med koreanerna börjar droppa av lite nu. Däremot tänker jag inte utmana om att bli sist på skolan eftersom läsesalarna är öppna dygnet runt. (inklusive personal dygnet runt) Jag tvekar inte sen sekund på att det är halvfullt även klockan 04.32.

Klockan är i skrivande stund 20.30 och jag befinner mig på universitetet. Det är nytt rekord för den här terminen. Det börjar bli lite mer att göra nu med andra ord. Verkar som koreanerna också tycker det för det är ungefär lika mycket folk nu som för 4 timmar sedan!

Ett ganska roligt påfund som jag inte sett någon annan stans är tv i mobilen. Visst, jag kan se på teve i min 3G telefon hemma i Sverige, men det går över mobilnätet. Här i Korea har de någon halvskum variant som förmodligen också går via mobilmasterna, men där man måste dra ut en lång antenn ur telefonen för att kunna titta. Bilden nedan är en väldigt vanlig syn i tunnelbanan.

Som svensk tycker man ju att vintern är kall om det är under -10. Våren är kall om det är under 5 och sommaren att den är kylig om det är under 18.7, på ett ungefär. Herren till vänster på bilden nedan är från Indien och har som syned en lite annan definition av kyla. Idag är det cirkus 12 grader i solen!

The story continues. Den här smaken är bättre än den förra. Rekommenderas!

I Korea kan man köpa en kaffe på Starbucks för sisådär 20 kr. Lägg till en femma och du får en specialare och för ytterligare någon krona kallas den nånting som innehållet ordet karamell, fast inte på svenska då. Köper du en stor "kaffe latte karamell" på konkurrenten Coffe Bean lite längre upp på gatan går den loss på knappt 34 kr. Det är maxpriset här i Seoul vad jag kunnat hitta, 5800 WON. Lite billigare än Sverige, men inte jättemycket. 

Som Charlotte påpekade i en kommentar till ett tidigare inlägg så ska man ju absolut inte äta endast Mc Donalds när man är i nya länder. Självklart provar vi även andra rätter, vi är öppa för matkulturella äventyr. Rena Skinnarmofasonerna på våra äventyr.

Hungern har kommit till byn som ni känner till. Det är som att ha en magsjuka som arbetar för högtryck i magen, men som inte kommer ut åt något av de två möjliga hållen. Det gör ont när vi ligger ned, det gör ont när vi står. Vi blir magrare och magrare. Desperata försök av att finna föda har till stor del misslyckats, därom har tidigare inlägg vittnat.

Det här fångade jag i all hast idag klockan 15.15 när jag rusade mot klassen i World economy & business. Vid första anblick ser det ut som en SAAB. SAAB är dock lika ovanligt som Toyota i det här landet, det vill säga att du ser ca 1 i veckan. Just det här exemplaret är dock inte att betrakta som just en SAAB, ty därtill har dess användande så kraftigt förändrats att det inte vore värdigt.

Precis som i Robinson handlar det om att överleva. De första veckorna lyckas ingen klätta i Maslows behovshierarki. Alla här befinner sig fortfarande i den allra nedersta nivån där allt vi begär är tak över huvudet och mat. Vi är desperata, behövande och sökande. Till skillnad från Robinson så äter vi inte palmhjärta eller råttor som Kent Larsen eller någon annan fångat. Istället överlever vi på diverse bitar av okänt ursprung som tillagats på sätt som skulle få svenska myndigheter att kippa efter andan och tvingas käka betablockad i tjugofyra månader.

I ett av de första inläggen här i bloggen skrev jag om Hot Pot och hur ryggraden från en gris uppenbarade sig under ett lager av inbjudande sallad och svampar. Besvikelsen i gänget var stor och vi skulle aldrig mer äta något liknande. Kommentarer i bloggen, som jag vid den tidpunkten inte godkände, tyckte vi var rätt dumma som inte tog tillvara den koreanska kulturen och kort och gott "åt, höll tyst och tyckte om". 

Följande kommentar postades av "Jonathan" till inlägget om melodifestivalen:

Vår hemvist här i Seoul är ju som bekant CJ International House. Det ligger precis utanför campus-området, uppe på en höjd, men en fruktad backe som följd. Nu har vi ju upptäckt skolbussen så det problemet är åtminstone ur världen till och från skolan. 

Som den världshändelse melodifestivalen är så håller vi självklart koll på den även här i Sydkorea. Tyvärr sänds den inte i nationell tv här, eftersom den krockar med en japansk gameshow, men vi kan ju alltid använda oss av SVT-play. Reaktionerna har naturligtvis inte låtit vänta på sig. Som vanligt är det en massa koreaner som inte kunnat rösta då det tutat upptaget i luren, en hel del saknar också internationell telefon, med mera. 

Är lite smått stressad, ska iväg om några minuter, men här kommer ett kort inlägg.

Jag vet inte hur många elektriker som läser den här bloggen. Troligen inte särskilt många. Men eftersom man inte ska diskriminera minoriteter så bjuder jag på en bild även för er. Såhär ser koreansk kabeldragning ut. Detta är bara en av tusentals stolpar i Seoul och den är inte på något sätt unik eller extrem.

I lördags var det KUBA welcoming party för oss utbytesstudenter. Kvällen inleddes med fotografering samt intag av pizza och någonting som närmast kan liknas vid mjölk med en liten mängd alkohol i, ca 6%. Denna dryck är relativt odrickbar för oss västerlänningar, men något av en nationaldryck för koreanska studenter.

I alla kulturer har hannar olika sätt att visa hur framgångsrika och attraktiva de är för motsatta (eller ibland samma) kön. I naturen kan man t.ex. visa upp sina fjädrar och i centrala Stockholm kan man visa upp sina kreditkort. I centrala Seoul utför man en sorts parningsdans som möjligen kan associeras med den vissa fågelarter använder sig av. Jag är lite osäker kring detta med fåglarna, men fråga gärna Jonas Wahlström för mer expertis.

Tänkte bara posta ett par "bevis" för att universitetet faktiskt existerar. Fler och bättre bilder kommer när jag orkar ta med mig stora kameran.

...men inte alltid.

Klockan är nu strax efter 8 här i Seoul och det borde inte vara tillåtet att gå upp såhär tidigt! Finns inget jag avskyr mer än att behöva gå upp av väckarklockan. Inte för att jag försover mig eller har svårt att vakna, men jag gillar det inte alls.

Vet inte hur många bloggar ni följer, men för min del handlar det om 10-15 st. Ju fler det blev desto jobbigare att klicka runt. Det tog helt enkelt en massa tid. Men sen upptäckte jag lösningen. En sida som heter Bloglovin där man registrerar sig och sen enkelt söker upp sina favoritbloggar och lägger till dem i sin egen "lista". Därefter går man bara in på sidan när man vill läsa och så får man alla de senaste inläggen serverade, ungefär som i ett mail. Smidigt, enkelt och spar en massa tid.

Innan inlägget börjar bli för långt ska jag dock  tilläggas att även de mest seriösa studenterna (koreanerna som antas till KUBS är topp 0.4% av de sökande) har problem att hålla sig vakna från tid till annan. T.ex. så kan det se ut såhär när en koreansk student funderar över vad Dr. Hemmert egentligen menar under kursen "International business":

Efter mitt förra blogginlägg har telefonen gått varm här i Korea. Jag har fått stöttning, hot och kondoleanser. (!) Allt från vänner och bekanta till Rädda barnen och Svenska Ambassaden har ringt. Nu senast hörde Christer Björkman av sig. Linjen var lite dålig på grund av avståndet men jag är ganska säker på att jag uppfattade "Globen" och "wildcard" i samma mening.

Det är idag dags för ett litet erkännande. Ett erkännande av något jag gått och burit på senaste veckan. Jag hade hoppats att det var något som skulle stanna innanför detta lands gränser, men det skulle bli en allt för tung börda att bära ensam. Jag vet att det kommer chocka många, och att många inte alls kommer bli chockade. För er som blir chockade kan jag bara beklaga. Om bilden av mig raseras får jag försöka bygga upp den på nytt, på andra grunder. Jag hoppas ni ger mig en chans.

Since I know there is some non-swedish people who would like to read what I write in the blog I just want to tell u about the quite cool translator function Google´s got. Just go to the adress below and typ in the adress of this blog. Then translate from swedish to your language and you´ll be able to understand what i write. :) The translator atleast works pretty good with swedish to english. Of course there´s a lot of misstakes in the sentences, but atleast you´ll get the major parts of what i write about.

Here is the address: http://translate.google.com/translate_t?hl=en&sl=fi&tl=en#

Idag har varit en ganska slapp dag. Vi har ingen undervisning på fredagar och eftersom kurserna inte kommit igång så mycket än finns det inget att plugga på eller arbeta med. Tror de flesta i gänget tog chansen att sova riktigt länge.

På eftermiddagen åkte jag och Patrik iväg till ett shoppingområde som heter Dongdaemun. Vi hade aldrig varit där innan och förväntade oss "västerländsk shopping" typ Drottninggatan i Stockholm eller kanske Åhléns, men icke. Detta var mer av den koreanska sortens gallerior märkte vi. En typisk koreansk galleria, åtminstone de vi besökt hittils, är 6-8 våningar hög och våningarna är uppdelade på t.ex. herr, dam osv, på känt manér.

En stor skillnad är dock att våningarna sedan inte innehåller butiker eller är uppdelade på märken/stilar utan istället är det mer som en marknad eller mässa. Det är många små "bås" där man helt enkelt hyr en plats att sälja. Detta gör att det blir väldigt osorterat och väldigt trångt. För oss som mest ville fönstershoppa blev det lite påfrestande att alla mer eller mindre försökte få oss att köpa precis som på Hötorget i Stockholm. Kanske något mer diskret dock.

Dit åkte vi tunnelbana, men hemåt ägnade vi oss åt det enkla nöje vi upptäckt som är både enkelt, billigt och roligt. Nämligen att åka taxi. Startavgiften här är 1900 won, motsvarande 11,5 sek. Denna får man sedan åka för. En typisk resa brukar hamna på kanske 20 kr. Eftersom vi var en bit bort idag slutade resan på ungefär 30 kr, vilket får ses som ett rätt billigt nöje.




Dongdaemun: (Även downtown är det omöjligt att inte få in elkablar i bilderna, fler exempel kommer)

Här kommer första försöket med video i bloggen. Beklagar det faktum att man kan tro att jag drabbats av parkinsons, men det viktiga i klippet är musiken. Musik har vi varje morgon vi går till universitetet. Oftast är det lugna slingor i bakgrunden men idag var det lite mer fart. Och som ni ser är det vissa som håller på med gymnastik!

Skulle kunna ägna hela våren åt att berätta om fördelar och nackdelar med Sverige/Korea, inte så intressant kanske. Men en bra grej är att "International edition" på skolböcker är väldigt billig här i Korea. Köpte en bok igår som heter "International Business - Environments and Operations", pris på Adlibris i Sverige är 563 kr, priset i bokhandeln här 260 kr. För samma bok!! En positiv bieffekt är också att man får böckerna inplastade!

En klar nackdel är dock att man tvingas äta kryddad salldskål till frukost, lunch och middag...om man skulle följa den koreanska traditionen. Här är det nämligen ingen större skillnad mellan de tre. Däremot, beach 2009 gillar asian kitchen! (Mor och far, som också läser detta inlägg, kommer möta en något mer tanig Henrik i månadsskiftet april/maj när de kommer och hälsar på.)

En av de kurser vi läser heter International business. Den handlar i princip om att göra internationella affärer och vad det är som gör att landsöverskridande affärer ökar så mkt, samt vilka möjligheter/barriärer som finns. Det ska vi inte gå in på i det här inlägget, däremot fick vi också en mindre lektion i geografi av en av de koreanska studenterna.

Bakgrunden är att läraren berättade om olika länder och deras handel med andra, och gav ett antal exempel. Efter ett utlägg om Nordkoreas handel med andra räcker en av de koreanska studenterna frågande upp handen och säger:          " - Men Nordkorea är ju inget land!!" Läraren, som är Dr. Hemmert från Tyskland, blir lite ställd och svarar kort " - För de allra flesta i världen är Nordkorea ett land."

Tydligen så erkänner inte Sydkorea Nordkorea och denna unga student hade köpt det så till den milda grad att lärarens påstående således var helt felaktigt. Nordkorea är inget land! Så det så.

Idag var det dags för andra dagen i skolan. Allt var som vilken annan skoldag som helst fram till klockan 14.00 i klassrum 108A. Väl där var det som att förflyttas tillbaka till 1988 och första dagen i grundskolan, med den skillnaden att vi idag inte förstod vad läraren sa. Det var lite som att bli bebis igen och höra en massa läten som man inte förstod och vinkande händer som försökte illustrera vad som skulle komma att ske. Inte för att jag minns hur det var på den tiden, dock, men ni förstår. Koreanska, lektion nummer 1. Läraren är begränsad duktig på engelska.

Eftersom böckerna var slut i bokhandeln hade hon lyckligtvis kopierat upp första sidorna. Steg 1, 10 vokaler. Vokalerna låter ungefär såhär: a, ja, åa, jaå, o, jåa, ou, you, iii och slutligen i. De skrivs på följande vis:



Efter att vi läst upp dem tillsammans med läraren ca 10 ggr var det så dags att läsa på egen hand inför resten av klassen. Jag klarade mig ganska bra fram till den som är längst ned till vänster, men efter att jag insett att den låter precis som hur en mkt dryg Lidingöbo skulle beskriva vart papegojan befinner sig i förhållande till buren så gick allt mkt bättre.

Lektionen avslutades med att alla skulle skriva tecknen på tavlan när läraren "ljöd" dem. Det var ganska blandad framgång och man kunde tydligt se att asiaterna hade ett visst försprång i denna lek. Imorgon är det dags att lära sig konsonanterna och på torsdag ska vi skriva vår första dikt. Not.



Målet med kursen är att få ett språk som räcker till enklare kommunikation. Tydligen säger de som vet att koreanska alfabetet i viss mån är "smartare" än det vi normalt använder och om man bara kommer ihåg tecknen och hur de låter så kan man väldigt enkelt läsa ord och meningar. Sen gäller det att förstå vad ljuden betyder...men det är en annan lektion.

Det här med mat är ett eget kapitel i det här landet. Kanske till och med en egen bok. Ni har ju t.ex. läst episoden om "hot pot". En detalj här nere är att det såklart äts med pinnar. Har träffat kniven och gaffeln en gång sen jag kom ner, men annars är skeden det enda som känns bekant.

Bra pinnar är gjorda av plast. De har ett ganska högt friktionstal och är ofta ganska kantiga. Detta är dock bara "bra pinnar" ur svenskt perspektiv eftersom det tydligen är metallpinnar som gäller. Det är lite som att äta mat med två virkpinnar eller nåt.

En positiv bieffekt av pinnarna är att man äter sakta, vilket tydlgen ska vara nyttigt. Dessutom får man bra handträning, så handstärkarna behöver man inte träna med på gymmet. En klar nackdel dock är när maten består av långa nudlar. Vi pratar så långa som rubriken antyder. Då blir det problem.

Lösningen är att man drar upp bit för bit och placerar i skeden. Det viktiga här är dock att se till att "tyngdpunkten" hålls i skeden och inte i tallriken, för då liksom rinner det tillbaka till tallriken. Det är inte helt lätt kan man säga. Iakttog vår koreanska "buddy" Guireee idag och även hon hade vissa bekymmer med nudlarna, trots snart 21 års erfarenhet.

Henrik däremot, han har väldigt bra och förutseende vänner i form av Sophie och Mathias. Av dessa två fick jag följande avskedspresent:



Tack så mycket!

(Tyvärr måste jag erkänna att bilden är väldigt arrangerad. Men det blev ett bra inlägg!)

/Henrik

Första gången vi möttes började mitt hjärta bulta. Min andning blev gradvis starkare och mitt ansikte fick en rödaktig ton. Det kanske inte osade kärlek på direkten, men någon form av "connection" fanns.

Vi har träffats dagligen den senaste veckan och för varje gång har jag börjat störa mig mer och mer på vissa av dina sidor. Du känns lite motlut. Känslorna har bleknat med tiden. Dagarna har gjort att hjärtat inte längre bultar lika hårt och andningen är lättare. Idag träffade jag någon ny, och jag måste härmed göra slut.

Jag är ledsen att det skulle behöva bli såhär. Det var nånting på gång, det kände jag, men det klickade inte riktigt från min sida. Idag mötte jag någon som det kan bli en längre relation med, på helt andra villkor. Inte lika krävande. Luktar godare. Mindre krav på motprestation. Återigen, jag är ledsen, men du är brädad. Min nya kärlek heter Skolbuss.

Som jag antydde i tidigare inlägg förtjänade hot pot ett eget inlägg. Scenariot var följande:

10 hungriga killar som visa av tidigare kvällars erfarenhet beslutade att "idag tar vi första bästa som ser koreanskt ut". Detta eftersom det normalt sett tar väldigt lång tid att bestämma vart vi ska äta samt att vi alltid hamnar på något utomkoreanskt, som t.ex. McDonalds.

Glada i hågen gick vi ned för backen (som också kommer få ett eget inlägg) och tog in på första bästa ställe på höger sida vägen. Människor satt i skräddarställning och åt ut kokande grytor. Vid första anblick såg det relativt ätbart ut. Kokande grönsaker typ.

Fortfarande fyllda av tillförsikt inför kvällens middag:



Efter att vi satt oss ned och insett att det inte fanns annat än koreanska menyer så försökte vi peka oss fram till att få vad bordsgrannarna åt. Stora skålar placerades över brännarna som var inbyggda i bordet och allt verkade "so far so good". När temperaturen nått kokpunkten kom damen i restaurangen fram och rörde om i grytan.

Sedärja. Lite ben, någon?



Som gubben i lådan, duvan i hatten eller spöket bakom trädet dök en ryggrad från en gris fram under sallad och glasnudlar. Kött fanns i små mängder längs kotorna. Vissa var lite tuffare än jag och tog en och annan tugga från köttet, men för egen del letade jag fram en potatis, lite majs och ett par skedar "sky".

Nästa anhalt blev: McDonalds. Igår igen.

/Henrik

Snart var det exakt en vecka sedan vi lämnade Stockholm. Vi betyder Henrik och Patrik. Checkade ut från Anglais och åkte mot Arlanda. Känslan i kroppen var mildare än jag förväntat mig, även om det någonstans i bakgrunden fanns viss anspänning. Efter att sagt hejdå till Patriks familj gick vi in i taxfree och köpte 3*250g Marabou.

Den obligatoriska bilden från planet. Solnedgång över Ryssland.



Flygresan gick smärtfritt. Första tecknet på att vår destination var Korea fick vi efter att vi lämnat V.I.P loungen i Frankfurt och ställde oss i kön för att gå ombord på planet. Av ca 340 resenärer var kanske 10 av utomasiatiskt ursprung. Maten förvandlades också till asian-tounch nånstans efter att vi passerat Uralbergen.

Väl på plats fyllde vi i obligatoriska papper om att vi inte tog in vapen, droger och främmande vegetabiliska ting. För säkerhets skull åt Patrik upp den clementin han hade i fickan sedan Franfurt och dumpade skalet. Vi träffade också Felicia som är från Tyskland och som också ska plugga vid KUBS. (länk) Hon kände igen oss p.g.a. att vi alla hade samma röda informationsmappar från universitetet.



Taxiresan mot och genom staden tog drygt en timma och efter att chauffören frågat efter vägen några gånger kom vi så fram till CJ International House, som kommer vara vår hemvist under kommande fyra månader. Huset kan beskrivas som ett hotell med relativt många stjärnor på alla gemensamma utrymmen och normal svensk standard på rummen. Allt är skinande blankt i såväl källare som hissar. Receptionen är alltid bemannad. Pojkar åker i en hiss och flickor i en annan. Att vistas på fel våning innebär obedelbar uppsägning och "no refund" på den förbetalda hyran. (vilket är förbetalt för 4 månader) För att säkerställa detta finns oerhört många övervakningskameror, tillräckligt många för att reta både socialister och liberalister. För vår egen del bryr vi oss inte.

Fler inlägg om veckans äventyr och bravader kommer. Som sammanfattning kan sägas att de tar hand om oss på bästa sätt. Det är bara att "flyta med" så löser sig allt. Skolan har mycket pengar och skulle säkert kunna finansiera Stockholms universitet som dotterbolag utan problem. Det buddy-program vi deltar i ser till att vi kommer till rätt platser, fyller i rätt papper och tar med oss på shoppingrundor i stan.

Besök med buddy-program på Korea Folk Museum:



Såhär ser huvudgatan ut några hundra meter från vårt hus:



Stadsvandring i Seoul. Philipp från Tyskland testar att kasta snurran som försäljaren vill att han ska köpa.



Hot pot. Kring detta kommer ett eget inlägg senare. Minen försöker illustrera hur det smakade och anledningen till att Guillaume ser så nöjd ut är att han redan ätit annan mat den här kvällen. Nästa anhalt blev McDonalds.



Nu ska vi gå ned till tvättstugan. Fler inlägg kommer snart!

/Henrik