I de allra flesta situationer är koreaner ödmjuka, trevliga och tillmötesgående. Dörrar hålls upp, de försöker lösa tilltrasslade situationer med oss som inte kan språket och de är alltid vänliga. Det finns dock några få stora undantag från den här regeln.

I trafiken kör man som galningar. Jag har bara åkt taxi med män än så länge, men med tanke på trafikrytmen tror jag skillnaden mellan könen är begränsad. Det är som om alla de aggresioner man inte får utlopp för pga den vänliga livsstilen i övrigt släpps ut så fort bilen startas. Det gasas och bromsas, byts filer hit och dit och tävlas om vem som är snabbast iväg från rödljusen. 

För de som inte kör bil finns dock andra alternativ, som i viss mån anknyter till fordon. Det är nämligen att köra kundvagn på stormarknaden. Tänk er damer 60+ som i regel är relativt försynta. Så fort de stoppat in 500 won i myntlåset så släpps även dessas aggresioner ut. De blir som förbytta. Kundvagnen används lite som en murbräcka och helt utan pardon körs det som galningar mellan butikshyllorna. Eftersom det finns risk att jämlikhetskämpar och andra läser detta inlägg är det väl bara att konstatera att kvinnan ofta kör kundvagnen i det här landet, samt att de få män jag mött på Homeplus (som lokala stormarknaden heter) lämnade sin vilda sida på parkeringen utanför.

Ett konkret exempel är senast när jag och Patrik var bland hårvårdsprodukterna. Två kundvagnar framförda av två kvinnor kom från olika håll. En hade köpt balsam, en skulle köpa balsam. Hörnet var så smalt att knappt en kundvagn fick plats. Båda ville fram. I den här situationen kunde man som svensk anta att endera löses det tyst genom att någon backar omedelbart, alternativt att det blir ett ögonblick av tyst kamp innan situationen är löst. I den situation vi bevittnade krockades kundvagnarna mot varandra 4-5 ggr med sån kraft att Euro-NCAP hade kunnat använda en krockdocka och mätt påfrestningarna, och att grädden blev färdigvispad redan i korgen. Efter kraftansamlingen fick sedan den svagare backa och allt återgick till det normala, som om ingenting hade hänt.