Sista inlägget i Korea

Nu sitter jag här vid gaten och väntar på att få åka mot Europa igen. Resan påbörjade vi igår klockan 15 "Balinesisk" tid, vilket är 21h sedan... Först åkte vi båt i ungefär 1.5h (den hade 3x300hk den här gången) sen bil 2h och sen en massa väntan. Flighten från Denpasar till Seoul gick ganska bra, frånsett att jag inte kunde sova över huvud taget. Är med andra ord ganska trött nu. Dessutom hade vi ett par barn i närheten som var allt annat än lugna stundtals. Barn på flyg borde mer eller mindre förbjudas...samma på tåg.

Vera stannar i Seoul en vecka till med sin familj och Philipp kunde som bekant inte följa med till Bali tyvärr. Med andra ord reser jag själv sista biten. Lite tråkigt, men jag räknar med att kunna sova ganska mycket nu. Sitter vid fönstret också så jag slipper en massa spring. Nästa inlägg kanske kommer från svensk mark. Eller tysk.



Mera Gilis

Sitter här på ett ställe bredvid våra bungalows och de har äntligen fått fart på sitt trådlösa internet. Vera ligger på stranden men jag har sökt tillfälligt skydd i skuggan med ett glas Cola light. Nyss bokade vi hemresan. Fredag vid 15 lämnar vi här och tar en snabb båt tillbaka till huvudön. De har 3x300 "hästar", så den är rätt kraftfull. Transfer till flyget ingår. Tyvärr blir det en del väntan innan det är dags att gå ombord på flyget, men de vill inte köra båtarna i mörkret, vilket jag förstår.




Gilis

Befinner mig pa Gilis nu som ni vet. Allt ar perfekt, till och med internet som ar lagom segt for att man ska halla sig borta sa mkt som mojligt. Ar blot i haret nu efter snorkling, sa det gar med andra ord ingen nod pa oss. Vi lamnar on pa fredag eftermiddag och knappt tva dygn senare ar jag tillbaka i Sverige.

Om ork finnes kommer bilder senare i veckan, aven om jag ar tveksam till att bilder gor detta rattvisa.

Framme pa Bali

Nu ar vi framme pa Bali. Resorten har tva datorer med internet, men troligen har de lanat min van Fredriks gamla 2400 bauds modem (Alster), for det ar extremt langsamt. Det ar dock bra sa jag slipper sitta vid datorn hela tiden. Man kan ju lugnt saga att vi kommit till paradiset. Stallet vi bor pa ar som en oas, man slipper till och med hora skrikande barn pa stranden. Vi har inte gjort manga knop idag, bara last och atit lite. Jag laser 'The undercover economist', lite fantasilost av en ekonomistudent kanske, men valdigt intressant. Rekommenderas! (Tack Sofie for boken)

Imorgon aker vi till Gilis, troligen med bat, annars flyg. Snabba baten tar 2 timmar och en normal tar uppat 8, sa det ar en bit bort. Tydligen ar Gilis annu narmre paradiset, och var Bungalow ligger pa stranden. Det gar ingen nod pa mig.

Sista inlägget i Korea, på ett tag

Nu sitter vi här på flygplatsen och ska snart gå ombord på flyget till Denpasar. Har varit en smått stressig dag med att packa det sista, checka ut, äta lunch och slutligen åka mot flyget. Eftersom vi var några fler som åkte samtidigt mot flyget och de andra hade bråttom fick vi i all hast ta en minibuss istället för flygbuss. Väl framme och i incheckningen visade det sig att vår tyske väns pass hade lite för kort "hållbarhet" så just nu är det bara jag och Vera som sitter här. Vilken cirkus. Fortsättning följer i detta ärende.

Just nu ser jag mest fram emot att komma upp i luften och få slappna av lite. Först då känns det nog som man verkligen kan släppa den här terminen och gå på sommarlov. Ska bli hemskt skönt. Dessutom ryktas det om att den svenska sommaren varit riktigt kass än så länge, så detta är väl mer eller mindre enda chansen att få lite färg. Synd att man ska behöva befinna sig sisådär 1220 mil hemifrån bara, men det finns å andra sidan värre öden.

Får se när det finns internet tillgängligt härnäst! På återhörande.

Sista sommarlovet

Nu har jag äntligen sommarlov. Igår klockan 16.30 var den här terminen över för gott. Nu återstår bara att packa ihop här och resa vidare. Det känns lite märkligt att helt byta miljö. 

Jag har också konstaterat att det troligen är mitt sista sommarlov någonsin. Åtta stycken han jag avverka i grundskolan, två på gymnasiet, ett extra inför gymnasieingenjörsutbildningen och nu tre stycken på universitetet. Många år i skolan har det blivit. Men allt kommer till ett slut. Nästa år vid den här tiden vet jag förhoppningsvis vad jag ska jobba med de kommande åren.

I övrigt så har jag dragit på mig en förkylning de-luxe. I luftröret känns det som jag andas sand och i näsan känns det som det är fyllt av potatismos. Igår var det mer fyllt av äppelmos. Öronen känns fyllda av vatten och skallen med sirap. Men jag ska nog överleva detta. Har ju två dygn på mig innan det är dags att dra vidare.

Igår levererade vi också banderollen. :)


Sista veckan

Så har den då kommit, sista veckan här i Korea. Med den har också halsont anlänt, men det gäller bara att härda ut två dagar till så är allt över sen. Idag klockan 15.30 skriver jag första tentan, det är om drygt 3h. Kan inte påstå att jag känner någon större oro inför den, det kommer inte vara några problem. 

Imorgon är dagen D, tre tentor. Två på förmiddagen och en på eftermiddagen. Svårast blir den på morgonen eftersom det är mest material att ta in och att det kommer vara fler ingående delar än på de andra. Men vad som är bra här borta är att sista tentan som bekant utgör mer än 30-40% av kursens betyg.

Imorgon vid den här tiden har jag således bara en tenta kvar för den här terminen. Sen åker vi iväg! Först har vi bokat boende på något som kallas Santrian. (http://www.santrian.com/ps-index.html) Dolda länkar fungerar inte från min webbläsare! Därefter åker vi troligen till Gilis Islands några nätter. Jag bryr mig inte så mycket måste jag erkänna om vart vi åker, huvudsaken är att de har sol och en strand. Gärna internet också så man slipper koppla bort verkligheten allt för mycket! ;)

Bilden nedan föreställer förutom mig också Philipp (lång) och Sebastian (mindre lång). Det kanske inte framgår så tydligt men i mitten av banderollen är det en bild av oss! Banderollen ska vi ge bort till en koreansk vän som var med i vår grupp i Strategic Management. (Se inlägg längre ned) Hon har gett oss godis, glass och annat hela terminen så något spår ville vi lämna. Hoppas nu bara att hennes rum inte är mindre än 3 meter långt...


 

Svenska vindar

Idag känns det riktigt svenskt här i Korea. Vinden blåser sådär som den gör vissa svenska sommardagar, lagom mycket för att man ska kunna promenera uppför vår helvetesbacke här utan att samtidigt behöva traska i floden av sin egen svett. Känslan av att åka hem är främst god, även om det kommer bli lite märkligt. Mest konstigt kommer det kännas att de personer som varit runt mig i ca 125 dagar helt plötsligt försvinner. Vissa för alltid. Jag tänker inte bli djup och poetisk kring det, men visst är det vissa man kommer sakna.

Om jag åkt tillbaka till Stockholm hade jag ju kunnat träffa Vera och Patrik lite titt som tätt under sommaren, men eftersom jag främst kommer befinna mig i Karlstad innebär det att hundra procent av alla som varit runt mig helt plötsligt kommer bytas ut mot andra människor. Av det som fanns i Seoul finns bara minnen kvar. Främst i form av, i skrivande stund, 2850 bilder fördelade på 14.8 gigabyte. (Min första dator hade 280 megabyte hårddisk om jag minns rätt)

Något som också känns märkligt i sammanhanget är att man inte riktigt vet vilka som man aldrig mer kommer träffa. Patrik behöver jag kanske inte krama särskilt hårt, eftersom vi lär ses i höst. Vera kanske får en extra kram, men mest för att hon är Vera, och tjej. Philipp är så lång, så det blir liksom svårt oavsett. De två sistnämnda ska jag ju dessutom stå ut lite extra tid med på Bali. Däremot alla andra. Tiden får helt enkelt utvisa.



God morgon?

Det här med att blogga går ju som ni märker lite upp och ned i min familj. Mycket kanske beroende på att det bara är jag som har hand om hushållet och att det helt enkelt blir allt för lite tid och ork kvar till att blogga. Det skulle underlätta om någon kunde hjälpa mig med vissa sysslor som till exempel att förbereda presentationer, läsa case och att ta sovmorgon. Man hinner helt enkelt inte allt.

Helgen har annars inte bjudit på några större överraskningar. Vi har haft vår vanliga tur ned till Itaewon (ett turist-/shoppingområde) där vår skräddare bor för att fundera på vilka skjortor vi ska beställa. Vi är jag, Patrik, Philipp och "Kay". Igår var vi där igen. Jag tror Hamilton som de heter tycker vi är lite krävande och jobbiga eftersom vi inte bara väljer tyger utan sen kommer tillbaka och vill ha skjortorna justerade, insydda och förändrade.

Just i detta nu är det dags att börja lyssna på presentationer igen. Det börjar faktiskt bli lite långtråkigt men som tur är så är det inte så många kvar. Dessutom tänkte jag faktiskt skolka lite den här veckan eftersom jag bara missat en enda lektion den här terminen. Man får missa 3 per kurs så lite ska jag väl kunna unna mig.

Två veckor

Om två veckor sitter jag i gaten på Incheon och väntar på att kliva ombord på ett plan som ska flyga oss hit:



Efter ett par dagar ska vi åka hit:



Favoritfika

Nedan ser ni mitt favoritfika som jag just köpte. Klockan är 10.35 här och jag ska försöka härda ut resten av dagen. Det är presentationer i alla kurser så jag sitter bara och lyssnar. Den här veckan kommer jag totalt att lyssna på 17 (!) presentationer...snark!

Vissa är jätteduktiga på att presentera. Särskilt de som inte är från Asien, eller de asiater som pluggat utomlands. Utan att överdriva särskilt mycket kan man säga att alla koreaner skriver ett manus, lär sig det utantill och sen framför exakt de ord de memorerat. Dessutom är det tyvärr så att de flesta gör det helt utan att ändra tonläge under presentationen. Man kan lugnt säga att det behövs mer träning. 



Morgonrutiner

Tisdagar och torsdagar börjar jag tidigt. Det innebär uppstigning klockan 07.55, vilket kanske inte är så tidigt om man har någon läggning att plåga sig själv. Jag har inte det och för mig är det väldigt tidigt. Däremot är det inte sent att som igår pilla med power point klockan 01.30... Alla är vi olika.

Fordonet nedan är en lika självklar del av min morgonrutin som hushållsost inte är en del av den. Samtidigt som jag äter mina sockrade (ser ut som ljusa frosties!) Kelloggs Special K till frukost åker den alltid lika plikttroget förbi nedanför fönstret.

Igår var det presentationsdags igen. Vi lyckades sy ihop det ganska okej tillslut och Professor Hemmert tyckte det var "excellent" så det var ju bra. Vi hade inte kunnat träna innan och gjorde klart själva presentationen samtidigt som gruppen innan körde klart sin, varför vara ute i tid liksom... Nu är det bara en presentation kvar här i Korea. Sen fyra tentor och därefter är det dags att packa väskan och resa till Bali! Därefter, den 28e juni klockan eftermiddag bjuds det på grillat i Vång (förutsätter jag) och de som vill är välkomna!



RSS 2.0