Svenska vindar
Idag känns det riktigt svenskt här i Korea. Vinden blåser sådär som den gör vissa svenska sommardagar, lagom mycket för att man ska kunna promenera uppför vår helvetesbacke här utan att samtidigt behöva traska i floden av sin egen svett. Känslan av att åka hem är främst god, även om det kommer bli lite märkligt. Mest konstigt kommer det kännas att de personer som varit runt mig i ca 125 dagar helt plötsligt försvinner. Vissa för alltid. Jag tänker inte bli djup och poetisk kring det, men visst är det vissa man kommer sakna.
Om jag åkt tillbaka till Stockholm hade jag ju kunnat träffa Vera och Patrik lite titt som tätt under sommaren, men eftersom jag främst kommer befinna mig i Karlstad innebär det att hundra procent av alla som varit runt mig helt plötsligt kommer bytas ut mot andra människor. Av det som fanns i Seoul finns bara minnen kvar. Främst i form av, i skrivande stund, 2850 bilder fördelade på 14.8 gigabyte. (Min första dator hade 280 megabyte hårddisk om jag minns rätt)
Något som också känns märkligt i sammanhanget är att man inte riktigt vet vilka som man aldrig mer kommer träffa. Patrik behöver jag kanske inte krama särskilt hårt, eftersom vi lär ses i höst. Vera kanske får en extra kram, men mest för att hon är Vera, och tjej. Philipp är så lång, så det blir liksom svårt oavsett. De två sistnämnda ska jag ju dessutom stå ut lite extra tid med på Bali. Däremot alla andra. Tiden får helt enkelt utvisa.
Kommentarer
Postat av: rebecca
Vilken Gili ska du åka till? Vi var på Gili Air som är lugnet själv. Den är så liten att du går runt den på mindre än en timme. Vi fick det bästa boendet på två och en halv månad just där. Mycket enkelt, men så välkomnande och varm befolkning. ön längst ut är mest party, fullmoon varje kväll ;)
Trackback
