Robinson 2009, del 2

Hungern har kommit till byn som ni känner till. Det är som att ha en magsjuka som arbetar för högtryck i magen, men som inte kommer ut åt något av de två möjliga hållen. Det gör ont när vi ligger ned, det gör ont när vi står. Vi blir magrare och magrare. Desperata försök av att finna föda har till stor del misslyckats, därom har tidigare inlägg vittnat.

Vårt senaste försök bestod i att försöka stjäla mat från det andra laget. De finns längre ned i korridoren och har ett dignande utbud av läckerheter. Anledningen till detta är att de är från Indien och har skeppat (!) sin egen mat hit till Korea eftersom de ansåg att det som fanns här inte dög. Det är i sanning starkt kryddad mat.

En sen natt smög vi över. Klockan var omkring 3.30. Månen lyste (eller om det var taklamporna) upp vår väg fram där vi smög efter väggarna. Vi lyssnade efter ljud, men allt var tyst. Fienden sov. Och där, rak framför oss, uppenbarade sig nyckeln till stillad hunger. Stor, vit, varm på utsidan, kall på insidan. Ljudlöst skred vi till verket. Vi stal en varsin smörgås och en varsin skiva cheddarost. Lyckan var gjord.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0