Idag var det dags för andra dagen i skolan. Allt var som vilken annan skoldag som helst fram till klockan 14.00 i klassrum 108A. Väl där var det som att förflyttas tillbaka till 1988 och första dagen i grundskolan, med den skillnaden att vi idag inte förstod vad läraren sa. Det var lite som att bli bebis igen och höra en massa läten som man inte förstod och vinkande händer som försökte illustrera vad som skulle komma att ske. Inte för att jag minns hur det var på den tiden, dock, men ni förstår. Koreanska, lektion nummer 1. Läraren är begränsad duktig på engelska.

Eftersom böckerna var slut i bokhandeln hade hon lyckligtvis kopierat upp första sidorna. Steg 1, 10 vokaler. Vokalerna låter ungefär såhär: a, ja, åa, jaå, o, jåa, ou, you, iii och slutligen i. De skrivs på följande vis:



Efter att vi läst upp dem tillsammans med läraren ca 10 ggr var det så dags att läsa på egen hand inför resten av klassen. Jag klarade mig ganska bra fram till den som är längst ned till vänster, men efter att jag insett att den låter precis som hur en mkt dryg Lidingöbo skulle beskriva vart papegojan befinner sig i förhållande till buren så gick allt mkt bättre.

Lektionen avslutades med att alla skulle skriva tecknen på tavlan när läraren "ljöd" dem. Det var ganska blandad framgång och man kunde tydligt se att asiaterna hade ett visst försprång i denna lek. Imorgon är det dags att lära sig konsonanterna och på torsdag ska vi skriva vår första dikt. Not.



Målet med kursen är att få ett språk som räcker till enklare kommunikation. Tydligen säger de som vet att koreanska alfabetet i viss mån är "smartare" än det vi normalt använder och om man bara kommer ihåg tecknen och hur de låter så kan man väldigt enkelt läsa ord och meningar. Sen gäller det att förstå vad ljuden betyder...men det är en annan lektion.