Det här med att skriva är inte alltid så lätt. Den senaste veckan har jag skrivit massor, dock inte särskilt mkt blogg. Under senaste niodagarsperioden har jag spenderat mer tid på universitetet än jag gör under en normal månad i Stockholm. Jag har inte gått hem före 22 någon dag, och mot bakgrund att jag alltid varit i skolan klockan 9 på morgonen tror jag att man kan säga att mängden pluggtid är relativt godkänd.

Nu är åtminstone första presentationen avklarad. Den hade jag imorse i kursen "World economy & Business" och syftade till att väcka intresse hos potentiella koreanska investerare (mina medstudenter). Vårt arbete handlade om Turkiet och jag tror vi lyckades få det relativt intressant. Själva presentationen fick vi riktigt bra kommentarer på från de som lyssnade så det var ju roligt. Min koreanske "kollega" presenterade mig som Jude Law vilket drog ner en del skratt, och beundrande blickar från tjejerna. (?) Visst, han är väl relativt snygg, men börjar han inte få lite högt hårfäste?

Man ska alltid ha kostym när man presenterar på KUBS.

Veckans stora händelse var dock annars lördagens besök i Nordkorea. Jag kanske inte kan skryta om att jag var särskilt långt inne i landet, men 4 meter är åtminstone fler än 3.

Besöket som sådant var annordnat av svenska militärobservatörer på plats, tillsammans med svenska ambassaden. Syftet var att uppmärksamma "Arbor day", som väl enklast kan översättas som att man firar att det börjar blomma i träden. Svenska ambassadören planterade ett träd, liksom en svensk general och hans schweiziske (hur det nu stavas) kollega av motsvarande rang.

Jo jag vet att det är lite töntigt. Men åtminstone borde det ge fler cred än bilderna ihop med vakterna på slottet i Sthlm.

Mest spännande var dock själva besöket uppe på gränsen. Som kanske många vet är gränsen mellan nord- och sydkorea en av världens mest militäriserade (militariserade?) så det var inte oväntat att vi hade amerikanska militärer som eskorter under dagen. Mest surrealistiskt var när vi stod 4 meter från gränsen till Nordkorea och deras militärer stod på andra sidan och tittade på oss genom kikare. Mest roligt känns att vi nu finns på bild i nordkoreanska arkiv för de kommande 100 åren.

Ser ni nordkoreanen?