Veckorna går
Egentligen ogillar jag ordet blogga. Det finns liksom ingen substans och känns som att göra slang till ett eget ord. Kanske inget fel i sig, men känns ändå inte helt okej. Hursomhelst så går bloggandet lite upp och ned. Den här veckan har bristen på inlägg inte berott på tid, snarare engagemang. Eller kanske snarare brist på spännande händelser. Den dåliga mage jag drabbats av senaste dagarna är det väl endast jag och möjligen släktingar i rakt uppstigande led som har något intresse i.
I veckan gjorde jag en liten kalkyl av hur många dagar som gått och hur många som är kvar. 67/50, där sen senare står för antalet dagar kvar. Tiden går fort, det kan man lugnt säga. Nästa vecka får jag besök från mina föräldrar. När de åker hem är det mindre än 40 dagar kvar till hemresa. Jag skulle ljuga om jag sa att jag hade hemlängtan, trots allt skiljer inte så mycket mot när jag bor i Stockholm. Då, precis som nu, sker den mesta kommunikationen med Karlstad via internet.
Det jag saknar mest är materiella ting, främst de man kan äta. En svensk fläskfilé i all ära, men jag tror faktiskt jag saknar Marabou mer än så. Hushållsost kommer också ganska högt på en lista som toppas av en påse smågodis dominerad av cocostoppar. Så enkel är jag. Jag hade ljugit om jag sa att jag saknade svensk kultur, Mona Sahlin eller jantelagen.
I skrivande stund är klockan 19 ungefär och det är lite av helgkänsla här. Inga föreläsningar på fredagar. Smolk i bägaren är dock det faktum att ett antal rapporter och presentationer ligger i pipline och att jag inte riktigt känner att vi har fullt grepp om allt. Han som satt i badkaret med samma magproblem som mig sa nåt bra, som dock inte lämpar sig i tryck. I Värmland säger vi mest "Det ordner sig och ordner det sig inte så kvitter de".
Kommentarer
Postat av: Anna
Hushållsost!? Menar du att du äter plast! Mein Gott! Riktig ost som Västerbotten eller Brännvinsost måste du prova.
Trackback
