Eftersom jag ibland inte riktigt förstår kommentarerna publicerar jag dem inte, vilket kanske är lite fegt. Men det är oavsett väldigt roande. T.ex. har jag senaste veckorna fått kommentarer om att jag tänker för stereotypt, att läsaren över huvud taget inte förstår syftet med bloggen, samt att jag borde ge människor en chans. (apropå indierna)

Den som följt bloggen har nog insett att man inte ska vara bokstavstroende när man läser. Sällan är jag helt seriös och att tolka allt "ord för ord" är inte särskilt vettigt. Över huvud taget är det ju vad som skiljer intelligenta varelser från deras motsatser, d.v.s. att förstå större sammanhang och att tolka saker, inte endast läsa. Mina läsare verkar i huvudsak göra just detta, men vissa anonyma engångsläsare går igång så till den milda grad att de skriver längre kommentarer än jag skriver inlägg.

Rent nöjesmässigt borde jag börja skriva lite om vänsterpolitik, feminism och homosexuellas rätt till adoption. Jag är helt säker på att jag skulle få många underhållande kommentarer. Men eftersom inget av ovanstående ämnen roar mig nämnvärt kommer jag nog hålla mig till lite enklare betraktelser av min verklighet är i Seoul även framledes. En och annan underhållande kommentar trillar ju ändå som sagt in.