Senaste 3 veckorna har det gått så långt att jag och Patrik faktiskt börjat laga mat på egen hand. Den rätt vi lagat, i 100% av de ca 8 fallen, är spaghetti med pastasås. Vid lite lyxigare tillfällen adderas riven parmesan, givetvis på burk. Genom att vi tvingas koka pastan så har vi behövt stifta närmare bekantskap med gasspisen. Den ser lite ut som ett tortyrredskap med sina kraftiga gjutjärnsdelar på toppen, men om man använder den varsamt så fungerar den faktiskt riktigt bra.

Om en spis med "vanliga" plattor är en oljetanker och att ändra temperatur är som att gira (hade tänkt skriva svänga men då hade jag säkert fått kommentarer från båtfaschister), så kan vi väl säga att gasspisen är lite mer som en jetski. Ganska lättkörd om man vet hur man ska stå. Så långt allt gott, ända till idag. Lite förvirrad och uttorkad (vattnet har varit avstängt idag) skulle jag koka min vanliga pasta. Bristen på vilja att diska fick mig att välja en väldigt liten gryta, med följden att spaghettin stack ut ca 10 cm utanför kanten. Eftersom grytan dessutom är låg så stack de ut med en vinkel på ungefär 10 grader. 

Gissa om jag blev förvånad när halva spaghettin var grillad...inte hade jag tänkt på att lågorna stack ut på sidan av grytan. Knaprig men välkokt spaghetti låter annars som en omöjlig kombination, men inte med gasspis. Tyvärr har jag ingen bild på eländet då jag åt upp allt ändå.